skumt, underligt, VIDRIGT , helt jäkla sjukt äckligt! det är bara förnamnet.
Som ni alla kanske redan vet så åkte jag lisa och frida ut till martebo än en gång igårkväll för att den här gången fakltiskt hitta till rätt ställe. Vi alla tre var nog väldigt skeptiska och kände att nae vi kommer nog få sitta här i en timme utan att se ett skit. men ack så fel vi hade. om vi bara visste redan när vi kom dit hade vi nog åkt iväg på en gång. men vi visste ju inte, så vi åkte in på den lilla skogsstigen och körde fram dit man skulle. efter ungefär fem minuter efer att vi hade stängt av bil-lyserna så ser vi ett litetlitet lyse långt bort som rörde sig lite underligt. det var ungefär lika starkt som ett cykellyse, men det kan omöjligt ha vart ett cykellyse eftersom det var alldeles för högt upp från marken för att det skulle kunna vara en cykel. efter en liten stund så försvann det bara ur tomma intet. visst, den delen var inte särskilt skrämmande. Hade vi bara fått se det hade vi nog inte haft riktigt hög puls fortfarande när vi kom hem, inte heller att alla var nära till gråt på vägen hem, inte heller skulle alla muskler vara på helspänn när vi var hemma i sängen igen. Men efter att vi hade sett det lilla ljuset så satt vi kvar i mörkret i typ 45 minuter innan vi kom fram till att vi skulle åka hem igen. när vi har backat och krånglat en stund så börjar vi köra väg på den asgropiga vägen. vi kör väl ca 20 km/h, fortare går inte pga alla gropar.

helt plötsligt. så skriker lisa ut att "ser ni ljuset!?" och då var det en skylt framför oss som reflexerna i skylten reflekterades i billjusen. så jag o frida sa bara lugnt att det är bara en skylt lisa. "SER NI INTE LJUSET!? BAKOM!!" får vi som svar, så jag o frida vänder oss om och ser mycket riktigt ett ljus som kommer emot oss med sjuk hög hastighet. "NI SER VÄL OXÅ LJUSET!?" upprepar lisa ett antal gånger igen, och helt klart, vi såg det. Det här ljuset var ungeför så starkt som ett billyse, men precis som det andra ljuset så var det här oxå för högt upp över marken för att kunna vara ett billyse, och så gick det oxå för sjukt jäkla fort för att det skulle kunna vara en bil. vi körde i 30km/h och det var liksom maxat för den vägen. och det ljuset närmade sig så sjukt jäkla fort. (vi jåämförde det sedan med när man mötte bilar när vi körde i 90 och de vi mötte oxå körde i 90 och då gick det itne alls fort om man jämför.) sen helt plötsligt så försvinner bara ljuset. det är bara helt borta.

Vi kom fram till att man fick känslan av att det försvann när vi kom, och sedan jagade iväg oss. en känsla som sa "försvinn härifrån och kom aldrig mer tillbaka!!" och precis, jag kommer då aldrig mera åka ut dit igen!
    Sen kom ju alla tankar om att "vad hade vi gjort om vi fortfarande stog med nosen på bilen mot ljuset och det kom i sådan fart mot oss, vad hade vi gjort om det hade kommit ifatt oss?" nej USCH säger jag bara!!!