ja, det är sant, nu när jag satt här med datorn i knät och funderade på om jag kanske skulle gå och lägga mig så fick jag verkligen en akut sakna-Lisa-känsla. Den slog mig som ett slag i ansiktet.. Det jag ville säga var bara, LISA JAG SAKNAR DIG!! (och jag tycker att du ska komma hem iallafall på onsdag och vara med på vår kväll, för du är ju faktiskt också en av oss! så det så.) Så det var allt jag ville säga faktiskt..

Det är ju faktiskt min knäpp-lisa som är borta. Jag tror inte att jag riktigt har fattat att du är så långt borta ännu. Det har liksom vart för overkligt. Men jag tror att bitarna börjar allt mer och mer falla på plats. Du är faktiskt låååångt borta... Längre än vad man kan tänka sig...