Sitter här i sängen, med datan i knät, och kollar på bilder. Främst från Hide/Fårö och Coldplay. Den första känslan var lycka när jag såg bilderna igen. Men sedan så kom det nästan en liten tår. Jag insåg hur sjukt mycket jag saknar oss, vi alla tillsammans menar jag. Vi är ju inte kompletta när inte Lisa är hemma.. ojoj, jobbigt det hära, nu kommer det ju tårar, inte så att de rinner, men ändå... NSFJL är ju inte NSFJL utan L'et. Usch, jag vill att du ska komma hem, så att vi kan vara alla vi, igen.

Man uppskattar inte det man har lika mycket när man har det, som när det är borta...

Jag älskar er, oavsett vad som händer! Och jag finns alltid här för er. Tveka inte en sekund på det! Så tjejer, det jag vill säga är, förlåt om jag inte har haft/har tillräckligt med tid, för att vara så mycket med er som jag borde... <3


Är inte det här lycka, så vet jag inte vad lycka är.