Idag var jag som sagt i stallet, och jag fick reda på att i helgen är sista gången jag får rida Frances, eftersom det bara är typ två månader kvar nu. Även om jag har vetat om det länge, och har vetat att det skulle komma snart, så blev det ändå lite utav en chock. Jag har liksom förträngt det lite, och inte riktigt tänkt på det. Men nu, att få det svart på vitt att det här blir sista gången. Det är jobbigt. Riktigt jobbigt. Även om hon kommer stå kvar i stallet tills hon får fölet och att jag får borsta och krama på henne så mycket jag bara vill fram tills dess så är det tungt ändå. Att aldrig mera få sitta uppe på henne, rida ut på galna uteritter, känna den här känslan när verkligen allt stämmer och är helt perfekt. Aldrig mera. Men vi har haft många fina stunder tillsammans, det har vi! Min bästa fyrbenta vän.