Jag tar snart studenten (som om någon har lyckats missa det liksom, haha). Men jag vill göra så mycket, hinna med så mycket. Men det kommer aldrig gå. Eller jag hade fram tills bara för någon vecka sedan en klar plan i mitt liv. Ta endast ett sabatsår, jobba massor och tjäna pengar, sen åka iväg till Asien i typ 3 månader, komma hem, jobba lite till, söka in till ett universitet/högskola och sedan börja plugga. Det var en bra plan. En plan som jag kände mig nöjd med och trygg i. Men nu, nu är allt helt uppochned. Okejdå, allt med jobbet och Asien stämmer fortfarande, för det ska bli av, måste bli av. Bara det att jag nu har börjat fundera på att ta två sabatsår... Jag har nämligen, tro det eller ej, men jäkligt lust till att åka till italien i ett halvår eller ett år. Fatta att få ett språk till, som man iallafall kan hyfsat, det hade ju vart grymt. Men det pajjar ju hela min plan. Och så måste hemmakära lilla jag lämna allt som är tryggt och säkert för att åka till ett land med ett språk som jag bara förstår ytterst lite utav. Men det hade vart grymt, och jag funderar på det. Men jag har ju typ ett helt år till på mig att fundera, så jag har nog tid att ångra mig både en två och tre gånger ska ni se. :)

Sono confuso, anche in italiano. Ma è stato divertente, molto divertente.